De flesta av oss har nog någon gång kommit i kontakt med en pelarborrmaskin i livet. För mig är min enda upplevelse i träslöjden i skolan. I träslöjden fanns det en stor pelarborrmaskin, och likt alla andra maskiner som man kunde hitta där var det enligt träslöjdsläraren ”otroligt farliga grejer”. Det är klart att det finns en risk med borrmaskiner, sågar osv. men många gånger så kändes det också som att träslöjdsläraren gärna överdrev lite, dels för att man skulle ha respekt för maskinerna, men också lite för honom. Så Kändes det i alla fall med vår slöjdlärare. Att en pelarborrmaskin kan vara farlig fick jag dock uppleva, på ett helt annat sätt än vad jag ville, och på min första dag dessutom. Vi gick först runt i träslöjden och som sagt, berättade slöjdläraren hur farligt allt var. Sen fick vi börja jobba på egen hand och efter ett tag hördes ett skrik i slöjdsalen. Det var en tjej i klassen som skulle manövrera borrmaskinen, och trots att det hade givits tydliga instruktioner kring hur man skulle göra så fastnade tjejen med håret i borrmaskinen. Det var ingen vacker syn när man kunde se att halv huvudet var kalt och att hon satt fast med huvudet tätt intill borret. Man kan lugnt säga att jag efter detta fick en helt annan respekt för borrmaskiner och de andra maskinerna som man kan hitta i en slöjdsal. Vår träslöjdslärare tog också en bild och satte den på pelarborrmaskinen som en extra varning om att det inte bara var snack utan att det faktiskt fanns en risk med att använda maskinerna. Kanske onödigt att säga, men jag använde inte slöjdens pelarborrmaskin mer under den tid jag gick på skolan. Istället valde jag senare syslöjd och det finns väl saker som hänt där med, men det är en historia för en annan dag.